"På dagen för sitt livs privata trettioårsjubileum blev Vosjtjev avskedad från den mekaniska verkstad där han förtjänat sitt uppehälle. I uppsägningshandlingen meddelade man honom att han avfördes från produktionen på grund av tilltagande kraftlöshet och tankfullhet i förhållande till den allmänna arbetstakten."
Fortsättningen finns i denna bok:
Det är en fin bok. Den utspelar sig i Sovjetunionen under kollektiviseringen och är sorglig men kärleksfull mot människorna. Ibland är den absurd och rolig.
"Utgrävningen till huset där det framtida livet skulle levas var färdig; nu skulle man lägga krossad sten i grundgropen. Men Pasjkin fick hela tiden nya ljusa infall, och han hade meddelat chefen i staden att husets storlek var för snålt tilltagen, eftersom de socialistiska kvinnorna skulle bli friska och blodfulla och hela jordens yta skulle komma att fyllas av en trippande barnaskara; skulle barnen verkligen bli tvungna att leva utomhus i den oorganiserade väderleken?
'Nej!' svarade chefen och puttade med en oavsiktlig rörelse ner en mättande smörgås från bordet. 'Gör gropen fyra gånger större!'
Pasjkin böjde sig, plockade upp smörgåsen och lade tillbaka den på bordet.
'Du böjer dig i onödan', sade chefen, 'inför nästa år har vi avsatt en halv miljard till jordbruksproduktionen i det här distriktet'.
Då lade Pasjkin smörgåsen i papperskorgen, för han var rädd att bli betraktad som en person som levde kvar i det tempo som gällde under den förra ekonomiska kampanjens tid."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar