56 rue Saint Blaise

Djur jag träffat på sistone

Döda igelkottar mitt i cykelbanan och i vägrenen,
en död hare,
en tveskjärt i mitt brödbak,
en död råtta på väg till skolan,
levande fåglar som pickar i en död,
en levande geting i vardagsrumslampan,
en annan död fågel och
en död geting (samma geting) på vardagsrumsgolvet.

Den som har mest pengar när den dör vinner

Tobias Krantz skrev tillsammans med sin kompis Patrick Krassén från Svenskt Näringsliv ett debattinlägg i tidningen Studentliv (nr 3). Tobias och Patrick är bekymrade över att svenskar inträder i högre studier vid en jämförelsevis hög ålder och sedan tar lång tid på sig att bli färdigutbildade. De är bekymrade över att så många ångrar sitt val av utbildning. De är hemskt bekymrade då "varje år examen skjuts upp kostar det individen i genomsnitt cirka 80 000 kr i disponibel livsinkomst" och även samhället förlorar motsvarande summa. De tycker att studera vid högskola bör betraktas som en investering som ska löna sig och att det därför är av vikt att utbildningspremien ökar och att regeringens resurstilldelning ger incitament att slutföra sina studier i tid.

Det finns mycket att säga om Tobias och Patricks artikel. Jag nöjer mig med denna hälsning:

Tobias och Patrick, ni kanske kunde vara lite mindre bekymrade om ni tänkte att det kan vara en bra sak om de som ska utbilda sig och ha höga positioner i samhället också har jobbat med andra saker eller sett världen ur ett annat perspektiv. Ni kanske kan trösta er med att möjligtvis fler skulle ångra sitt val av utbildning om de hade hetsat fram det direkt efter gymnasiet. Kanske kan ni försöka se på utbildning som en investering i kunskap och meningsfull framtid snarare än "i ens framtida löneutveckling" och se samhällsvinsten i tänkande medborgare? Allt handlar inte alltid om pengar.